Ett samtal om videodans mellan mig, Octavio Iturbe, Miread Turner och Silvina Szperling i Buenos Aires 2005

Namedropping
Octavio: Bor du i Göteborg? Jag var i Göteborg med Wim för sju år sedan.
Ami: Wim Vandekeybus? På Pustervik? För sju år sedan höll jag min förstfödde son i mina armar och missade allt som hade med dansscenen att göra. Jobbar du mycket med Wim?
Octavio: Jag startade Ultima Vez med Wim. Jag har gjort en del film med honom.
Ami: Vilken film då?
Octavio: Roseland t. ex.
Ami: Roseland!!! Är det inte den filmen med tegelstenarna? Det är en av mina absoluta favoriter. Jag har velat få tag på filmen i elva år.
Octavio: Du kan få den av mig.
Ami: Nu är jag lycklig. Det betyder att du jobbar med Walter Verdin?
Octavio: Japp, vi har jobbat mycket ihop.
Ami: Känner du Charles Atlas?
Octavio: Ja. Miread, vet du vad Charlie Atlas gör nuförtiden? Filmar han?
Miread: Jag tror han gör något med Cunningham. (Det gör han. Filmen är redan klar.)
Ami: Jag bodde hos Charles Atlas i New York en gång när jag inte hade någonstans att bo.
Octavio: Jag med. Jag och Wim gästspelade på The Kitchen så då bodde vi där. Dansvärlden är såå liten. Miread, vet du vad som hände med Michael Clark?
Miread: Han blev sjuk.
Octavio: Så han dansar inte mer?
Miread: Han har just börjat igen.
Octavio: Men var han inte helt otrolig? Klassisk dansare, fantastisk. Och som koreograf ett stjärnskott?
Det såg man redan i filmen va?
Ami: Du menar Hail the New Puritan? Jo, det var verkligen in the life of Michael Clark. Hans studio som också var hans hem, hans dans, hans transavänner, hans gående på klubbar, iklädd... kilt, eller hur? Jag ville äga en steadicam efter den filmen.
Octavio: Vad gjorde Charlie (Atlas) efter den filmen?
Ami: Han gjorde någon konstpornografisk film med danska musikgruppen Sort Sol. Han visade den för mig och mina medarbetare men han gick ut under visningen så det kändes som han inte riktigt kunde stå för den. Han visade Blue Studio med Merce Cunningham också.
Octavio: Har du sett Blush? (Wim Vandekeybus)
Ami: Är det den med grodan?
Octavio: Ja. Vad tyckte du om den? Den är ju också lite avklädd.
Ami: Det är skillnad på nakna dansare och porr. Bitvis helt fantastisk men alldeles för lång.
Octavio: Jag sa det till Wim. Jag försökte få honom att klippa ner den men det var inte tillräckligt. Han stoppade mig. Han håller på att förändras och är så inne på fiction och att det ska vara långt.

Jag beställde yerba mate, nationaldrycken som vanligt folk dricker lika ofta som svensken dricker kaffe. Det är ett starkt uppiggande örtte som dricks ur en kalebassmugg med ett metallsugrör som också är en sil. Martin från Uruguay ville dela muggen med mig. Octavio berättade och visade hur folk går omkring i Uruguay, med en termos inklämd under armhålan och kalebassmuggen med örtblad och sugrör i i handen.

Octavio: Överallt såg man det.
Silvina: Det var Ami här som inte gillade att du hade japanen att dricka mate. Hon såg filmen i Brighton. Ami, det var Octavio som gjorde Montevideoaki!
Ami: Jag visste inte hur vanligt det är med mate. Jag tyckte att det bröt hela världen som filmen skapat. Jag trodde dansaren sippade på en vanlig paraplydrink efter att ha dansat så fantastiskt.
Octavio: Det var bara så absurt att en japan skulle dricka mate.
Ami: Så du har gjort Montevideoaki också? Jag älskar den. Trots maten.
Octavio: Det var mitt livs lättaste film. Den tog mig två dagar att filma och två dagar att klippa. Musiken var redan klar, koreografin också.
Ami: Inga ljudeffekter?
Octavio: Musiken var sådan. Jag har förresten jobbat en del med Rasmus.
Ami: Ölme? Rasmus Ölme?
Octavio: Ja.Han är mycket på Kanarieöarna. Han pratar som en riktig Kanariebo. Jag gillar honom jättemycket. Jag har lärt mig mycket om naturen från Skandinavien. Ni är medvetna om årstidsväxlingarna. Jag hade en norsk pojkvän i fem år. Han dansade med Wim. Han lärde mig att uppskatta och ta hand om naturen. Han sa åt mig att inte plocka växter hursomhelst. Han visste att ett litet blad kunde bli en blomma. Han dansar inte längre, han studerar till arkeolog. Haha.

Octavio Iturbe glömde bort att ge mig Roseland, så den fattas mig ännu. Men här är ett klipp ur fantastiska BLUSH av Wim Vandekeybus:



Och här hela filmen Montevideoaki som vi talade om ovan.
Montevideoaki, med japanska dansaren Hiroaki Umeda, redan en klassiker.