Om du bor i Västsverige och gillar dansfilm måste du komma och uppleva veckans dansfilmfestival!
Den börjar på torsdag den 19 november kl 14 på Röhsska Museet då Christina Molander, som leder Moderna Dansteatern och Shoot!, kommer att förklara vad dansfilm är. Därefter berättar jag om hur man kan arbeta med dansfilm i skolan. Fredag 20 november är det dansfilmmingel på Win Win. Lördag 21 november händer det massor på biografen Roy. Kl 16 visas västsvensk dansfilm, bl a den här fina av Angelina Allen och Fernando melo, som båda är dansare i Göteborgs-Operan. Mahjong. Kom och upplev den på stor duk på lördag!
Hur söker man finansiering för en dansfilm? Hur skriver man ett dansmanus där handlingen inte är textbaserad? Här är Birgit Cullbergs bildmanus till TV-baletten "Familjeporträtt". Birgit Cullberg som satte Sverige på kartan med baletter som "Månrenen" och "Fröken Julie", gjorde väldigt många baletter för TV i samarbete med Måns Reuterswärd. Hon använde sig aldrig av rörlig kamera, utan komponerade dansen framför en stillastående kamera. Hon ritade upp rummet och skapade koreografi speciellt för det. Hon använde sig alltså av samma scen- och salongkonvention som på teatern. Hon experimenterade också mycket med chromakey, där Rött Vin i Gröna Glas (1971) är ett strålande exempel. I denna chromakey-balett skedde inspelningen alltså mot en blå bakgrund som därefter mixades med bilder som fick dansarna att sväva fritt. Den blev en sensation och såldes internationellt. Cullbergbaletten engagerades av TV2 som en fast TV-dansensemble!!
Här är I´m a Marionette från 1984 av Birgit Cullberg, med dansare från Operan och frilansande dansare. Musik av ABBA
Frankrikes mest kända dansfilmpar som separerade 1998 och numer arbetar på varsitt håll. Deras kompani hette L´Ésquisse och paret drev även en dansskola i Angers. De gästade Göteborgs Dans o teaterfestival 1994, både med sina filmer och med en dansföreställning. De har gjort flera dansfilmklassiker, bl a La Lampe (1990), La Noce (1990), La Chambre (1988), L Étreinte (1988) Jag såg alla deras filmer på seminariet om dansfilm på Dramatiska Institutet. De var nog min samtida länk till Maya Deren. Trots att jag hade personlig kontakt med Mme Bouvier lyckades jag aldrig få tag på någon av deras filmer. Det lär finnas en kollektion på VHS, utgiven i Frankrike. Hur få tag på den? Jag är dock väldigt glad att här kunna presentera en enda av deras filmer; La Chambre.
När jag gjort min allra första dansfilm, Fröken Tuvstarr, hennes älskade och den skallige Quasimodo (16 mm, svartvit) tillsammans med filmhögskoleeleverna Laila Östlund och Joel Olsson, vilken belönades med en mention spéciale i 8 ême Grand Prix International VidéoDanse i Paris 1995. "pour l´expression d´une univers personnel et le caracterisation des personnages", träffade jag koreografen Suzanne Epstein i New York som tyckte att vår film såg ut som Maya Deren. Vi gick genast till New York Public Library och beställde samtliga av Maya Derens 16 mm filmrullar vilka vi fick se i ett litet rum med projektor. Det var kärlek vid första ögonkastet. Maya Derens universum tilltalade oss mycket. Hon var före sin tid med nya kameravinklar och experimentell klippning.
Här är hennes klassiska dansfilm A Study in Choreography for Camera från 1945, hennes tredje film. Med dansaren Talley Beatty.
En annan favorit, At Land, med Maya Deren i huvudrollen.
del 2
Tänk att vi idag kan se hennes filmer i våra datorer, i sängen, vardagsrummet, varsomhelst. För inte alls så längesedan var det väldigt svårt att kunna se dansfilm pga att det förmodligen bara existerade en enda filmkopia. Det fanns bara två dansfilmfestivaler. Nu finns det många över hela världen.
Se även Meshes of the Afternoon, 1943, även den med Maya Deren i huvudrollen. Dessutom samtida japansk musik av Teiji Ito:
del 2
Maya Deren (1917-1961) flydde som femåring undan pogromen i Ukraina till USA. Hon mötte danskonsten via koreografen Katherine Dunham. Det var när hon följde med Dunhams danskompani på turné som hon kom i kontakt med filmen i Hollywood. Maya Deren avskydde Freud. Hennes föräldrar var psykoterapeuter. Hon avskydde de kritiker som ville analysera hennes filmer enligt Freud. Maya filmade dansen på Haiti. "Freud skulle aldrig ha överlevt här. Länge leve Haiti!" sa hon. Hon kritiserade också Hollywood för att spendera lika mycket pengar på läppstift som hon gjorde på en hel film. När Maya Deren dog spreds hennes aska över berget Fuji i Japan.
Maya Derens Filmteknik 1. Användandet av oavbrutet rullande kamera för att dölja de metoder man använder för att uppnå rörelsernas sammanhängande illusion. 2. Synkronisera dansarens tempo med kamerans. 3. Kameran filmar tills dansaren inte längre är inom synhåll. Kameran hittar sedan en punkt utom synhåll, börjar igen, tar upp rörelsen där den slutade. 4. Användandet av vidvinkellins för att låta dansaren täcka större avstånd i samma bild. 5. Kamerans hastighet ändras från extrem slow-motion till extrem acceleration för att uppnå upprätthållen rörelse. 6. Följa delar av kroppen från en ruta till en annan vilket kan bli ihopklippt med helt andra scener. 7. Filma uppåtsträvande rörelse baklänges – det ideala hoppet – oaffekterat av gravitationen. Ingen preparation krävs – det kommer från impulsen istället för rörelsen. 8. Hänsyn tas till kameravinkel och synfält vid klippningen.
Mitt intresse för dansfilm började när jag deltog i ett seminarium i videodans på Dramatiska Institutet 1994. Talarna i panelen var amerikanske Charles Atlas, danska Vibeke Vogel och belgiske Walter Verdin. Tre olika filmare som skapat dansfilmer med koreografer som Anna Teresa De Keersmaecker, Merce Cunningham, Yvonne Rainer, Michael Clarke, Steve Paxton Wim Vandekeybus m fl Här vill jag presentera filmskaparen Charles Atlas som generöst tog emot mig och filmarna Laila Östlund och Joel Olsson 1995 samt 1997 i sitt hem på Manhattan.
Charles Atlas föddes 1958 i St. Louis, Missouri. Han har skapat film och video för scen, film, museum och television. Han är en pionjär i genren dans för kameran/videodans/media-dans, dvs dansverk skapade särskilt för kamera. Atlas var filmmaker-in-residence med Merce Cunningham Dance Company i tio år. Han har erhållit tre Bessie Awards. Hans dokumentärfilm “Merce Cunningham: A Lifetime of Dance” vann år 2000 pris för bästa film i dokumentärklassen på Dance Screen 2000 i Monaco. Hans verk har visats museum över hela världen. Det fanns en mycket bra intervju med Charles Atlas som nu tyvärr tagits bort från youtube, förmodligen av rättighetsskäl. Istället får du se ett av hans videoverk med Merce Cunningham (1919-2009). Musik av John Cage. Charles Atlas arbetade mycket nära både Merce Cunningham och John Cage. Hans favoritfärg är orange. När jag träffade honom hade han orange polisonger.
Här är utdrag ur en annan film av Charles Atlas, "Hail the New Puritan" med koreografen och dansaren Michael Clark. En av de första dansfilmerna som drabbade mig.
ännu ett klipp från samma film:
En intervju med kompositören John Cage (1912-1992):
